westcoast

I fredags påbörjade vi vår westcoast-trip med skolan. Vi åkte till Punakaiki där vi kollade på Pancake Rocks. Det är en riktigt häftig känsla att komma tillbaka till ställen efter tre år och likaså här. Vi bodde på ett mysigt litet ställe som heter Te Nikau Retreat. Jag bodde i Rata Lodge (kika in på hemsidan) mycket mysigt!! Vi lyssnade på gamla LP-skivor och firade Marcus som fyllde år.

På lördagen blev det dags för festival, matfestival närmare bestämt. Och en vild sådan. Hokitika Wildfood Festival. Där man kunde äta en massa konstigt. Till exempel en massa läskiga kryp och fårtestiklar och annat extremt. Jag höll mig till något mer normal mat som krokodil, haj, känguru, jordgubbar och glass, kräftor, spritjordgubbssoppa, kaffelikör och annat smått och gott. De flesta festivalbesökare var utklädda inom temat ”Hunters& Gatherers” som tolkades på väldigt olika sätt.

Efter festivalen åkte vi till vårt hotell. Blackball Hilton. Oj, tänkte vi! Har skolan bokat in oss på ett Hilton-hotell?! Men när vi kom fram och möttes av ett vildavästern-hotell försvann förväntningarna om jacuzzi och hotellfrukost. Vår övernattning blev mer en upplevelse än en övernattning, då ett motorcykelgäng festade i baren till klockan 4 på natten. Frukosten bestod av vitt bröd och gula cornflakes, rapande och stirrande motorcykelmän och ingen Hilton-frukost.

Blackball Hilton

Blackball Hilton

Sen gav vi oss iväg med två magsjuka på bussen mot Murchison. En lärare blev magsjuk på vägen och ytterligare en elev. Vi stannade på en parkering för att dricka whiskey och det gjorde att vi klarade oss från magsjukan. Resten av dagen tillbringades på en skabbig camping vid namn Riverview Holiday Park. På sidan jag länkat till finns några riktigt fräscha bilder. Så såg det inte alls ut. Vi bodde i små äckliga stugor och den där terassen som ser så mysig ut var täckt av spindelväv. Egentligen skulle vi ha stannat två nätter, men de hade lyckats dubbelboka (hur de nu hade gjort det är ett mysterium!) och vi fick åka hem till Nelson en dag tidigare än väntat. Vi blev en vandring fattigare, men lika glada för det var vi, om inte gladare! Efter ännu en konstigt-boende-natt blev det dags för rafting innan det bar av tillbaka hem till Nelson igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s