post från Sixten

nz

Här i Nya Zeeland får man inte sitta på bord, eller andra ställen där det är meningen att maten ska vara. Man får alltså inte ha rumpan där man ska äta….

firar sommarlov

Abel Tasman National Park

Vi har haft tre fantastiska dagar och två mindre fantastiska nätter i Abel Tasman National Park. Vi började vår utflykt i tisdags med en 11km lång vandring in i national parken. Otroligt fina vyer överallt, trots ganska dåligt väder i början. När vi kom fram till Anchorage hade andra halvan av klassen som paddlat dit, redan satt upp tält och ordnat med all packning. Vi badade och körde lite maorisk krigsdans med paddlar och pinnar innan det var dags för middag. Sen gick alla ner på stranden och lyssnade på Kyle, vår guide som berättade en historia med världens inlevelse.

Natten var kall och inte så värst skön på vår tunna liggunderlag från vår vandring på Heaphy Track, resten av klassen fick låna sådana där som blåser upp sig lite grann. Vet inte om de var så mycket skönare dock… Hur som helst, klockan sju skulle vi vara nere på stranden för ännu ett pass av den maoriska krigsdansen. Det var ganska mycket jobbigare att göra det på morgonen. Efter krigsdansen med pinnar och paddlar åt vi frukost och därefter blev vi uppdelade i två grupper igen.

Min grupp började denna gången med att paddla waka, två stora kanoter som var ihopsatta till ”en”. Mycket roligt!

Vi fick se en hel del fåglar och massor av sälar. Vi stannade också till på en strand, åt lite snacks och lekte pukana, en maorilek som var väldigt förvirrande. Vi paddlade tillbaka till campet och åt lunch sen var det dags för lite tramping. Kyle tog med oss på en vandring och berättade både maorisk historia och hur de jobbar för att bevara naturen och djurlivet i national parken idag. De förgiftar bland annat tallarna som växer där, eftersom de tar näringen från allt annat som växer där och tallarna har inte varit där från början. Det är dock ganska fräckt när man ser en tall bredvid en palm, kontraster. De jobbar också för att få bort skadedjur som possums (pungråttor), råttor, hermeliner och getingar (som blev införda i landet av Tyskar….) Allt detta arbete ingår i Abel Tasman Birdsong Trust som ska få tillbaka fågellivet och kvittret till National parken. De är redan på god väg, men Kyle trodde att det skulle ta ytterligare 10år innan det blev som ”vanligt” igen.

Efter lite mer sightseeing i  skogen där vi bland annat fick se en av de de finaste platserna man kan besöka enligt Lonely Planet, nämligen Te Pukatea Bay, fortsatte vi sedan dagen med Mike som är vår maori-lärare. Han visade oss vad man kunde göra med växter, till exempel ett te som gör att man sover bättre, ett som är blodförtunnande och så vidare. Han visade oss också en växt som är släkt med aloe vera, som vi tog på våra sandflugebett och  som vi sedan flätade till en blomma. Dessa ”blommor” säljs i turistshoppar för nästan $20.

Sedan var det dags för maorikrigsdans igen, sedan mat igen och därefter samlades vi på stranden där Kyle berättade ännu en historia för oss samtidigt som han målade i sanden. De blev ett väldigt intressant slut på historian…Vi körde en omgång Punaka igen och jag blev trea av ca 25 personer!!!  Sen gick vi iväg mot grottorna. Vi skulle kolla på lysmaskar. Det var helt fantastiskt häftigt. Som små,små ledlampor överallt. :) Sen tvingade Todd, vår äventyrslärare,  in oss i världens minsta grotta. (återigen överdrift!!) Vi satte oss som packade sillar i den lilla grottan och kollade på lysmaskarna. Sen kläckte han ur sig ”Det är inte det enda levande här inne….” och lyste med ficklampan i taket som kryllade av små äckliga spindlar. Min (allas) reaktion var att skrika rakt ut, kan ju nämna att jag satt som en packad sill, ansikte mot ansikte med Todd. Sen ville jag ut därifrån. Vi gick tillbaka till campet och gjorde grillade bananer med choklad. Bryggde lite av sovagott-teet och gick ner till stranden med Mike och kollade på den otroliga stjärnhimlen. Sen var det dags för ännu en hård natt i vad vi kan kalla tältet, men som det egentligen inte ens är.

Sista dagen började vi hör och häpna inte med maorikrigsdans utan med frukost och packning. Sen var det min tur att paddla. Vi paddlade 14km i motvind med stora vågor på havet och när vi äntligen skulle få pausa och sträcka på benen kom tidvattnet och tog vår strand. Men vi klarade det och det kändes väldigt bra. När vi nådde målet på Kaiteriteri beach sa Todd att det var det hårdaste vädret han någonsin varit med om på den här resan med svenskarna och att vi gjort väldigt bra ifrån oss.

Sammanfattningsvis en VÄLDIGT bra tredagarstrip i Abel Tasman National Park med de bästa!!

En del av bilderna är inte mina. Men om man klickar på de bilderna kommer man till ägarens blogg!