0

morgonpromenad?

Tänkte ge mig ut på en promenad tidigt i morse, men så såg jag det här i mailen och sov vidare!

20130226-092058.jpg

Annonser
0

Melrose House

Idag har vi varit på Melrose House och ätit göööörgod lunch och fika. Skulle kunna tänka mig att min mamma och mina mostrar skulle älska det här stället. Fantastiskt!!! Jag åt en jättegod svampsoppa med kumminbröd till lunch och fikade på en otroligt god Hummingbird Cake med ananas, banan, passionsfrukt, kokos och en massa annat gott i, samt en fläderblomslemonad. GOTT!

0

söndag

Idag har jag inte gjort något spektakulärt mer än att köpa godsaker. Nu ikväll gick jag och Simone ner till marinan och intog några av godsakerna och njöt av den fina solnedgången. Tyvärr var sandflugorna där och drog ner stämningen. Men det var fint och mysigt ändå.

IMG_5508 IMG_5511 IMG_5509

0

kulturfredag

I fredags hade vi kulturfredag. Egentligen blev det inte så mycket kultur, mest shopping. :) På morgonen/förmiddagen färgade Felicia håret och jag och Simone satt och tittade på när Boten Anna med Basshunter spelas… Konstigt.. Vi fortsatte dagen med shopping. Bland annat på världens finaste second hand affär/loppis jag någonsin sett. Sen gick jag och Simone på museum och tittade på krigsaker, maorihistoria och sniglar. Sen gick vi hem och drack vin innan jag och Simone gav oss ut i stan för en pubrunda utan dess like.

0

segling i abel tasman

Häromdagen, minns inte riktigt vilken dag, när man är ledig  flyter dagarna så lätt ihop. Vi var i alla fall ute i Abel Tasman National Park igen, men denna gången var vi inte riktigt lika aktiva som när vi gick och paddlade. Vi var nämligen på en seglingstur så vi låg hela dagen på ett nät i fören på båten och kollade ut över det turkosa vattnet. Landskapet är så otroligt fint och det var härligt att få se allt en gång till utan att behöva hålla koll på paddlar och att paddla i takt.  Vi lunchade på vår strand och det kändes nästan som att komma hem. Det var en riktigt mysig dag tillsammans med Simone, Felicia, Antonia och pojkvän Anders.

När vi hade seglat i ca tio minuter fick vi syn på något som såg ut som den wakan vi paddlat, när vi kommer närmare visar det sig att det är den och vi ser också att Todd sitter i den som är närmast oss. Felicia ställer sig upp på båten och ropar: ”Todd, you have to work on rule number three!” Under tiden vi paddlade förklarade han för oss att det fanns tre viktiga regler.

1. Be safe
2. Have fun
3. Look good

När vi mötte båtar, watertaxis, segelbåtar eller kajaker skulle vi bara fokusera på trean och se proffsiga ut. Därför var vi riktigt nöjda med det Felicia ropade. :)

1

morgon i Nelson

Idag vaknade jag tidigt och gav mig ut på en promenad på 8km. Det var så fint med solen över bergen. Jag hamnade i Miyazu Garden som ligger ute vi Maoribyn där vi var första veckan. Kom hem och åt frukost och nu ska vi ut på Farmers Market.

See ya!

0

utflykt

Igår hoppade vi in i Sofias hyrbil, jag, Felicia, Antonia och Sofia såklart. Vi åkte upp och ner i bergen och blev åksjuka, tittade på utsikten och hade picknick. Väldigt mysigt!! På vägen hittade vi återigen en massa skor i ett staket. Phillip hade sagt att det var skorna från de som dött på vägarna, men se skrattade han efter han sagt det så vi vet inte riktigt varför de hänger där, han gjorde i alla fall klart för oss att det inte handlade om knark.

0

nz

IMG_5368

Här i Nya Zeeland får man inte sitta på bord, eller andra ställen där det är meningen att maten ska vara. Man får alltså inte ha rumpan där man ska äta….

2

Abel Tasman National Park

Vi har haft tre fantastiska dagar och två mindre fantastiska nätter i Abel Tasman National Park. Vi började vår utflykt i tisdags med en 11km lång vandring in i national parken. Otroligt fina vyer överallt, trots ganska dåligt väder i början. När vi kom fram till Anchorage hade andra halvan av klassen som paddlat dit, redan satt upp tält och ordnat med all packning. Vi badade och körde lite maorisk krigsdans med paddlar och pinnar innan det var dags för middag. Sen gick alla ner på stranden och lyssnade på Kyle, vår guide som berättade en historia med världens inlevelse.

Natten var kall och inte så värst skön på vår tunna liggunderlag från vår vandring på Heaphy Track, resten av klassen fick låna sådana där som blåser upp sig lite grann. Vet inte om de var så mycket skönare dock… Hur som helst, klockan sju skulle vi vara nere på stranden för ännu ett pass av den maoriska krigsdansen. Det var ganska mycket jobbigare att göra det på morgonen. Efter krigsdansen med pinnar och paddlar åt vi frukost och därefter blev vi uppdelade i två grupper igen.404458_4019678144880_1160209092_n

Min grupp började denna gången med att paddla waka, två stora kanoter som var ihopsatta till ”en”. Mycket roligt!

65210_10151343271668510_2133133729_n

Vi fick se en hel del fåglar och massor av sälar. Vi stannade också till på en strand, åt lite snacks och lekte pukana, en maorilek som var väldigt förvirrande. Vi paddlade tillbaka till campet och åt lunch sen var det dags för lite tramping. Kyle tog med oss på en vandring och berättade både maorisk historia och hur de jobbar för att bevara naturen och djurlivet i national parken idag. De förgiftar bland annat tallarna som växer där, eftersom de tar näringen från allt annat som växer där och tallarna har inte varit där från början. Det är dock ganska fräckt när man ser en tall bredvid en palm, kontraster. De jobbar också för att få bort skadedjur som possums (pungråttor), råttor, hermeliner och getingar (som blev införda i landet av Tyskar….) Allt detta arbete ingår i Abel Tasman Birdsong Trust som ska få tillbaka fågellivet och kvittret till National parken. De är redan på god väg, men Kyle trodde att det skulle ta ytterligare 10år innan det blev som ”vanligt” igen.

2013-2-13 DSC_0040 Lindas kamera

Efter lite mer sightseeing i  skogen där vi bland annat fick se en av de de finaste platserna man kan besöka enligt Lonely Planet, nämligen Te Pukatea Bay, fortsatte vi sedan dagen med Mike som är vår maori-lärare. Han visade oss vad man kunde göra med växter, till exempel ett te som gör att man sover bättre, ett som är blodförtunnande och så vidare. Han visade oss också en växt som är släkt med aloe vera, som vi tog på våra sandflugebett och  som vi sedan flätade till en blomma. Dessa ”blommor” säljs i turistshoppar för nästan $20.

DSC_0063

Sedan var det dags för maorikrigsdans igen, sedan mat igen och därefter samlades vi på stranden där Kyle berättade ännu en historia för oss samtidigt som han målade i sanden. De blev ett väldigt intressant slut på historian…Vi körde en omgång Punaka igen och jag blev trea av ca 25 personer!!!  Sen gick vi iväg mot grottorna. Vi skulle kolla på lysmaskar. Det var helt fantastiskt häftigt. Som små,små ledlampor överallt. :) Sen tvingade Todd, vår äventyrslärare,  in oss i världens minsta grotta. (återigen överdrift!!) Vi satte oss som packade sillar i den lilla grottan och kollade på lysmaskarna. Sen kläckte han ur sig ”Det är inte det enda levande här inne….” och lyste med ficklampan i taket som kryllade av små äckliga spindlar. Min (allas) reaktion var att skrika rakt ut, kan ju nämna att jag satt som en packad sill, ansikte mot ansikte med Todd. Sen ville jag ut därifrån. Vi gick tillbaka till campet och gjorde grillade bananer med choklad. Bryggde lite av sovagott-teet och gick ner till stranden med Mike och kollade på den otroliga stjärnhimlen. Sen var det dags för ännu en hård natt i vad vi kan kalla tältet, men som det egentligen inte ens är.

lisa3

Sista dagen började vi hör och häpna inte med maorikrigsdans utan med frukost och packning. Sen var det min tur att paddla. Vi paddlade 14km i motvind med stora vågor på havet och när vi äntligen skulle få pausa och sträcka på benen kom tidvattnet och tog vår strand. Men vi klarade det och det kändes väldigt bra. När vi nådde målet på Kaiteriteri beach sa Todd att det var det hårdaste vädret han någonsin varit med om på den här resan med svenskarna och att vi gjort väldigt bra ifrån oss.

Sammanfattningsvis en VÄLDIGT bra tredagarstrip i Abel Tasman National Park med de bästa!!

En del av bilderna är inte mina. Men om man klickar på de bilderna kommer man till ägarens blogg!

0

Sverige

Idag har vi haft en riktigt svensk dag. Efter skolan gick jag och Felicia till The Swedish Bakery och köpte semlor, kanelbulle och biskvi och hade en riktigt god fika, precis som hemma med mamma. Ikväll har Marcus lagat biffar, gräddsås och potatis som vi åt med lingonsylt från Swedish Bakery. Vi har också firat att vi nu har ”sommarlov” i två veckor. Vi ska alltså vara lediga ovanpå allt roligt vi gör i skolan. :) 20130215-220838.jpg 20130215-220844.jpg

1

Heaphy Track

Vi var laddade till tänderna. Det var också våra väskor. Busschauffören påpekade att våra väskor var de tyngsta han någonsin haft på bussen. Vi kanske skulle ha tagit det som ett varningstecken?

Första dagen gick väldigt smärtfritt. Naturen var helt otroligt vacker och väldigt omväxlande. Ena stunden kunde man gå i en tät regnskog för att sen gå på en stenig stig som ledde till en fors, för att sen gå på en sandstrand, tusentals vattenfall…. Det enda som störde under första dagen var sandflugorna. Vem har uppfunnit dem? Jag ska ALDRIG mer klaga över en mygga. (Det kanske jag kommer att göra, men ja, jag gillar att överdriva lite) De var förskräckliga. Och jag var naturligtvis den som reagerade starkast på betten. Hela mitt ben är fortfarande täckt med stora bett. Nog om de äckliga små krypen….

När vi hade gått vad vi skulle gå den första dagen (ca 22km) nådde vi vår första campingplats, Heaphy Hut. Vi slog upp våra två tält som vi fått låna av skolan och tog ett dopp i det iskalla vattnet för att göra oss mindre attraktiva för sandflugorna, som verkligen gillade Heaphy Hut. Sedan gick det ganska snabbt innan solen gått ner och alla gått och lagt sig i sina tält och vi hade inte ens gjort vår kvällsmat. Men vi körde igång ett storkok köttsoppa. Det blev utsökt. Efter soppan gick även och la oss.

Dag två vaknade vi med onda ryggar och fötter efter vandring och ca 1cm tjockt liggunderlag, i blöta tält. Utanför den tunna tältduken vräkte regnet ner och det lyfte inte upp mitt humör precis. Att vi hade den tyngsta dagen gångmässigt framför oss hjälpte ju inte heller. Men vi packade ihop vår redan blöta packning och började gå.

12km uppförsbacke i ösregn med ca 25kg packning på ryggen – inte att rekommendera. Vad som enligt skyltarna skulle ta 6 timmar att gå tog minst 8 och när vi nådde Mackay Hut efter blod, svett och tårar kände vi alla att detta inte var vad vi hade tänkt oss. Under dagen hade inte någon av oss lyft blicken från skorna/stigen och njutit av naturen utan endast trampat på med ett mantra i huvudet. ”Gå, bara gå!” Jag hade under hela dagen Afrodites låt ”Never let it go” i huvudet. Väldigt påfrestande bara det. Fötter och rygg värkte om möjligt ännu mer och jag hade väldiga problem med min astma. Så vi beslöt oss för att avbryta vår vandring. Eftersom min största dröm alltid varit att flyga helikopter så tog vi tillfället i akt. Och vilken upplevelse! Det var så häftigt att få se leden man gått uppifrån en helikopter.

Vi blev avsläppta i en liten by, Karamea med ca 600 invånare. Ändå hade de ett hostel, ett hippie-hostel, där vi sov som kungar. Vi hade dock inga torra kläder, men att ha tak över huvudet och inte behöva sova i tält var mycket värt bara det. Dagen efter tog vi bussen till Westport där vi fick vänta hela dagen på en buss till Nelson. Då passade jag på att få kramper i magen och må illa och som grädde på moset somnade jag i en park och brände högra sidan av ansiktet och benen. Efter en lång dag var det underbart att komma hem till Simone som hade lagat mat och bytt lakan!

Vi har lärt oss mycket av denna lilla utflykt, jag, Felicia, Marcus och Theodor, men det håller vi för oss själva.

 

Eftersom det regnade typ hela tiden, så tog jag inte så många bilder. Jag ska försöka få några fler av Marcus…